14 februari, en affärsidé att bojkotta
Känn hur sockret på gelehjärtat knastrar mellan tänderna, hur söttman sprider sig i gommen och hur bakterierna angriper tändernas emalj.
Nån gång i tiden, förmodligen tidigast någongång på 40-talet så kom någon på den utmärkta idén att införa en tradition. En viss dag på året skulle medföra att folk köpte en massa precis som kring andra högtider. Viktigt var att dagen skulle beröra alla.
Kärlekstemat var förståss det tema som denne idékläckare fastnade för. Helgonet S:t Valentin drogs in och det hela kom att bli Valentine's Day, även känt som Alla Hjärtans Dag. Tänkt och lyckat resultat: alla springer benen av sig för att köpa rosor, tacky chokladaskar, geléhjärtan, fula nallar, rött och rosa m.m. Krimskrams. Ja, det klirrar orentligt i kassorna, mer och mer för varje år.
Men jag ska inte vara helt pessemistisk. Det är klart att det är mysigt om man är kär som jag var för 365 dagar sedan eller flirtig som man är till och från. Men trotts både kärleksfulla och kärlekslösa 14:e februari så har min inställning till alla hjärtans dag har nog alltid varit den samma. Jag är nog helt enkelt inte den romantiska typen.
Jag vill referera till Axels blogg idag och uppmana till bojkott.
Antingen får man prestationsångest eller någon annan typ utav ångest, ensamhetsångest. Please, kan vi inte bara få slippa att det blir så onödigt krystat en dag i februari?
Nån gång i tiden, förmodligen tidigast någongång på 40-talet så kom någon på den utmärkta idén att införa en tradition. En viss dag på året skulle medföra att folk köpte en massa precis som kring andra högtider. Viktigt var att dagen skulle beröra alla.
Kärlekstemat var förståss det tema som denne idékläckare fastnade för. Helgonet S:t Valentin drogs in och det hela kom att bli Valentine's Day, även känt som Alla Hjärtans Dag. Tänkt och lyckat resultat: alla springer benen av sig för att köpa rosor, tacky chokladaskar, geléhjärtan, fula nallar, rött och rosa m.m. Krimskrams. Ja, det klirrar orentligt i kassorna, mer och mer för varje år.
Men jag ska inte vara helt pessemistisk. Det är klart att det är mysigt om man är kär som jag var för 365 dagar sedan eller flirtig som man är till och från. Men trotts både kärleksfulla och kärlekslösa 14:e februari så har min inställning till alla hjärtans dag har nog alltid varit den samma. Jag är nog helt enkelt inte den romantiska typen.
Jag vill referera till Axels blogg idag och uppmana till bojkott.
Antingen får man prestationsångest eller någon annan typ utav ångest, ensamhetsångest. Please, kan vi inte bara få slippa att det blir så onödigt krystat en dag i februari?
